När läraren ber eleverna att hitta på egna rim räknar hon med några oskyldiga och fantasifulla svar. Men klassens mest påhittiga elever tolkar uppgiften på sitt eget sätt, och en oväntad kommentar i slutet visar att ett perfekt rim inte alltid är det viktigaste.

Fröken i tredje klass frågade eleverna om de kunde rimma? Det var bara Bertil som viftade med sin arm och till slut sa fröken:

– Ok Bertil får vi höra. Han harkalade sig.

– Jag gick nere på stranden och ströva och vågorna slog ända upp i röva. Bertil och alla barnen skrattade, men inte fröken. Jag hade inte tänkt mig sådana där rim sa hon, är det ingen annan som kan? Britta, du kan väl?

– Ja, sa Britta. Jag gick nere på stranden och titta och vågorna slog ända upp till… till knäna.

– Men det rimmar väl inte, sa fröken.

– Nä, jag vet, men det gick inte så höga vågor den dan.